Archive / februari, 2009

Delad glädje

Jag blev väldigt inspirerad när jag läste om garagebageriet, och visst jag hade bakat hela dagen på jobbet, men jag kunde verkligen låta bli.

Jag tänkte om jag tar 9 hg vetesurdeg, 4 hg ekologiskt durumvetemjöl, lika mycket av mitt helt vanliga kärnvetemjöl, sisådär en liter vatten och lite rågsikt (hade väl egentligen velat hälla i grovt rågmjöl men eftersom kärnvetemjöl inte vill binda lika bra som riktigt bagerivetemjöl så vågade jag helt enkelt inte) och så nyponskal (som jag krossade i min kvarn, och i kvarnen låg det kvar rester från kryddblandningen jag just använt på kycklinglåren jag just satt in i ugnen, rosmarin, dill, curryblad, sichuanpeppar och några andra hela kyddor jag inte kommer ihåg vilka de var).

Lät degen gå säkert en halvtimme tre kvart, sen i med saltet, knappt ett halvt hekto. Lin- och sesamfrö vara dekoration, rostade sesamfrön gillar jag, det är gott.

Sen cyklade jag en runda, var ute i kanske en timme, kom tillbaka, stjälpte upp degen och lät det jäsa:

Hoppades på att bröden skulle lyfta sig, men förjäves. Vanligtvis brukar jag stjälpa upp dem i mina brödformar när degen är för lös. Igår provade jag att låta bli, för att jag hoppades på att de skulle lyfta sig i ugnen.

Men nja, de gjorde de inte, fast det blev gott ändå.
Tog med ett till jobbet, och bjöd, för att det är kul att höra folks synpunkter, för att det är ledseamt när de ligger hemma och torkar eller möglar för att jag inte hinner äta upp bröden, för att delad glädje är dubbel glädje.
Och det är väl det bästa med gårdagens bak, att jag blir glad av att baka.

Söt citron & Njubar


Var egentligen ledig idag men hjälpte till lite på jobbet fram till lunch, stack till Njutbar sen och köpte lite taleggio som varken var jästsmakig eller eller jätterinnig, knappt ett hekto lufttorkad skinka och ett hekto felino, jäklar vilken skillnad det kan vara på en felino och en annan. Osten, salmani och skinka var nog den bästa kvalité jag smakat. Så skönt att det finns ett ställe som Njutbar, där man kan njuta av god espresso som avkoppling efter jobbet, goda delikatesser och gott bröd, på samma ställe. Jag tog en bild på alltihopa (den som ligger över texten).

Nu precis har jag ätit en söt citron inhandlad på Teheran livs på Möllevångstorget, den luktade citonmeliss när jag jag skalade den, men smakade varken sött eller surt, ja faktiskt ingenting, men ändå en spännande upplevelse!

Bröd på en höft

I lördags kom jag hem från Italien, baklusten föll på direkt.
Tyvärr hade jag ingen surdegsgrund hemma, så jag tänkte att jag experimenterar lite.

Brödet/ingredienserna | Jag tog en liter vatten, 600 gram grovt rågmjöl precis som när jag matar en surdeg, men istället för surdeg så la jag i jäst(25gram), hade lite hel dinkel från Saltå kvarn som också fick följa med, och lät det stå ute över natten.

I söndags på morgonen blandade jag i ytterliggaren en liter vatten och sedan vetemjöl i, vid 1200gram vetemjöl kändes degen lagom lös/fast, ja vetemjölet tog slut där hemma så det berodde väl lite på det också.

Lite kärnor ville jag också ha i, solroskärnor och linfrön, det tycker jag är gott så det fick det bli. Och så ytterliggaren 25 gram jäst.

Körning i maskinen| Sen fick den gå sådär 45 minuter i degblandaren. Slutligen fick 50 gram salt följa med en minut.

Liggtid och jäsning| Så oljade jag in min stora plastlåda som egentligen är till för kläder (men aldrig använd till kläder). Där fick degen ligga tills den jäst ganska ordentligt, den blev sådär härligt luftigt, så vek jag ihop den så att den sjönk ihop (smaken kommer fram tydligare då), och så lät jag den jäsa säkert en timme till i platslådan.

Avbakning| Sen satte jag ugnen på 275 grader, formen i bottnen av ugnen och plåt ovanpå.

När värmen varm uppe formade jag 2 bröd och skjutsade in. Resten av degen la jag i brödformar och lät jäsa under tiden de andra bröden bakades i ugnen.

Jag slår en halv liter vatten i formen i bottnen för att det ska bli ånga, alltid nästan.

Så fick de gå till 98 graders innertemperatur. Äntligen har jag hittat en stektermometer som klarar upp till 380 grader och inte går i sönder direkt.

Såhär blev de första bröden:

De formbakade blev snyggare, kanske för att de fick jäsa en stund extra.

Men jag är ändå nöjd, speciellt med smaken, den blev väldigt fin.