Delad glädje

Jag blev väldigt inspirerad när jag läste om garagebageriet, och visst jag hade bakat hela dagen på jobbet, men jag kunde verkligen låta bli.

Jag tänkte om jag tar 9 hg vetesurdeg, 4 hg ekologiskt durumvetemjöl, lika mycket av mitt helt vanliga kärnvetemjöl, sisådär en liter vatten och lite rågsikt (hade väl egentligen velat hälla i grovt rågmjöl men eftersom kärnvetemjöl inte vill binda lika bra som riktigt bagerivetemjöl så vågade jag helt enkelt inte) och så nyponskal (som jag krossade i min kvarn, och i kvarnen låg det kvar rester från kryddblandningen jag just använt på kycklinglåren jag just satt in i ugnen, rosmarin, dill, curryblad, sichuanpeppar och några andra hela kyddor jag inte kommer ihåg vilka de var).

Lät degen gå säkert en halvtimme tre kvart, sen i med saltet, knappt ett halvt hekto. Lin- och sesamfrö vara dekoration, rostade sesamfrön gillar jag, det är gott.

Sen cyklade jag en runda, var ute i kanske en timme, kom tillbaka, stjälpte upp degen och lät det jäsa:

Hoppades på att bröden skulle lyfta sig, men förjäves. Vanligtvis brukar jag stjälpa upp dem i mina brödformar när degen är för lös. Igår provade jag att låta bli, för att jag hoppades på att de skulle lyfta sig i ugnen.

Men nja, de gjorde de inte, fast det blev gott ändå.
Tog med ett till jobbet, och bjöd, för att det är kul att höra folks synpunkter, för att det är ledseamt när de ligger hemma och torkar eller möglar för att jag inte hinner äta upp bröden, för att delad glädje är dubbel glädje.
Och det är väl det bästa med gårdagens bak, att jag blir glad av att baka.