Kalkonben, keramiska stekpannor & örtodling

Jag gillar inte kycklingfilé särskilt mycket. På jobbet, där vi säljer hel grillad kyckling äter jag alltid filén sist, kanske för att den är torrast, men ändå. Jag tycker kycklingfilé inte smakar särskilt mycket, och det är kanske inte så konstigt när det slaktade djuret bara fått leva i 30 dagar. Jag har försökt med Bjärefågel, men jag tycker inte deras smakar mycket mer. Kanske inte så konstigt, när jag pratade med ägarna på en matmässa så berättade de stolt att deras fåglar fick leva längre, hela sju (!) dagar. Jamie oliver hade ett tvprogram där han belyste detta problemet och visade när han själv köpte kycklingar som levt hundra dagar.

Häromdagen köpte jag i alla fall kalkonben som smakade betydligt mycket mer.

Istället för att ugnsteka hela benet skär jag av köttet och steker det, och låter det stå på eftervärme.

Stekpannan bitarna ligger på är ett keramiskt stekjärn. Jag har hört mycket om det och när Netto sålde dem för 99:-/st denna veckan var jag tvungen att testa.

Och det är ett trevligt komplement, tyvärr är bottnen lite välvd och jag antar att det beror på att Netto köpte det billigaste av det billiga (annars kostar keramiska pannor 499:-/st ungefär). Kul att det kommer mer keramiska köksdetaljer, innan har jag skrivit om kermaiska knivar från Hong Kong, som jag dock inte använder så mycket längre pga att de inte är tillräckligt vassa för min smak.

På balkongen börjar solrosskotten att poppa upp ur krukorna och här inne i lägenheten låter jag örterna växa upp i små drivhus.