Plockepinn är något så annorlunda som en svensk tapasbar, fast med svenska tapas. Jag provade restaurangen som ligger i gamla chokladfabriken i Malmö igår. Och var ganska överväldigad, det var bra, jättebra, och ett trevligt koncept.
Jag fyndade Jan Hedhs bok Sylt och Marmelad för 79:- på Akademibokhandeln på Entré.
Billigast på Prisjakt är 155:-.
Lyriskt berättade jag det för min matintresserade arbetskamrat som just kommit hem från Småland med femton liter nyplockade blåbär.
-Vill du låna den? undrade jag (hon hade just berömt Olof Viktors i Glemminge som också är lite av Jan Hedh skapelse)
- Nä, asså jag pallar inte, han gör allt så avancerat och så.
Och det har jag också tänkt på. När jag köpte hans bok ”Bröd” så gav jag mig på hans recept fast det verkade komplicerat. Det blev ganska kasst resultat, kanske för att jag var slarvig någonstans (och det tycker jag framgår ganska tydligt när jag sett honom på några framträdande, att det är väl det värsta för honom, att vara slarvig).
Men samtidigt så finns det nog många som vill vara lite slarviga när de börjar med ett nytt intresse, efetrsom de gör det på sin fritid, och gör det lite som avkoppling. Kanske är det därför Pain de martins blogg passade mig så himla bra.
Sedan jobbade jag två år som bagare och efter det var det lite lättare att lyckas med Jan Hedhs recept, jag jag vill nog gå så långt och säga att några av recepten i hans bok är helt fantastiska! Och nu vet jag, att som bagare måste man vara väldigt noggrann.
Nu ska jag bara försöka övertala min arbetskamrat att jag kan få låna några småländska blåbär av henne och göra god blåbärssylt på ett Jan Hedh-recept.
Idag är sista semesterdagen denna sommaren. Här är sommaren i bilder:
Jag har varit i Östermalmshallen och tittat på kött.
Jag har köpt ekologisk fänkål och kålrabbi av en tjej och en man på Möllevångstorget som hade odlat den själv och tyckte de gröna skotten på fänkålen var som sallad. Så jag provade, själv tyckte jag de var lite för stabbiga för att ha som sallad, men smaken var god.
De amerikanska blåbären är mycket sötare och tidigare än de svenska, också från Möllan.
Köpt fyra stora basilikabuskar av en av bonde på torget.
Vi begav oss till Helsingborg och Koppi Kafferosteri för att dricka bland annat kaffe från keramiktratten från Hario. Ännu en bryggmetod, ganska tunt kaffe i förhållande till t ex guldfilterbryggning. Espresson var min favorit.
Koppi är fint, gamla restaurang Niklas.
Charles och Anne som äger kafferosteriet har både vunnit Barista Cup.
Detta inlägg har jag sparat, det var nog bästa dagen på semestern, delat med vandringen i Cinqe terre.
I höstas träffade jag en man, Stefano Borchini som äger ett företag som heter Parma Slega. På mitt jobb säljer jag hans skinka och har länge tyckt att det är bland de bästa vi har. Han var trevlig och sa att om jag hade vägarna förbi var jag välkommen. Och det ordnade så jag hade.
Skinkorna hålls ganska kallt de första tre månaderna för att sedan stegvis få gå in i högre temperaturer. Till sist när 18 månader passerat klarar skinkorna rumstemperatur.
Jag var förberedd på att det skulle vara ganska mycket maskiner i ”fabriken”, men det var det inte, det stod fem man och putsade skinkorna, sedan var det en massa olika kylrum med olika temperaturer och olika luftfuktigheter.
Plockepinn
Plockepinn är något så annorlunda som en svensk tapasbar, fast med svenska tapas. Jag provade restaurangen som ligger i gamla chokladfabriken i Malmö igår. Och var ganska överväldigad, det var bra, jättebra, och ett trevligt koncept.